Jag förälskade mig i Göteborg väldigt snabbt efter att jag flyttade mitt liv hit. 

Staden välkomnade mig med öppna armar. Men jag minns fortfarande så 

väldigt starkt den ensamhet som slog mig väldigt hårt i början. Jag grät på 

kvällarna och kände mig så otroligt liten på jorden. Ja mindre än de ynka 

157 cm jag annars får hålla tilgodo med på jordskorpan. Men aldrig någonsin

övervägde jag att ta mig tillbaka till hembygden, inte en enda gång. 

 

Och idag är jag så glad för alla de människor jag fått möta i den här staden 

och på den arbetsplats jag hamnade på. Några av de finaste människor jag vet 

och som ligger nära mitt hjärta har jag hittat precis här. Det är precis de här 

människorna som gör mig så rik idag, människorna och tiden. Tiden med 

människorna. Gemenskapen.