Jag älskar morgonlivet. Första stunden på dagen, stunden av lugn och då jag 

inser att jag har en hel dag till förfogande göra precis vad jag vill av 

oavsett vad som står på min agenda. Ibland är jag ensam när morgonen 

börjar göra sig till känna, en efter en släntrar de där små upp med en nalle 

i handen och varmrufsigt hår och säger "god morgon mamma". Ibland vaknar

jag av att någon pillar i min näsa och frågar "du bakeeen mamma?". Oavsett så

älskar jag det. Jag älskar morgnarna lika mycket när jag i ensamhet gnuggar ögonen

när doften av mellanrost växer fram i köket som morgnarna när jag står i endast

gamla noppriga bomullstrosor och gastar "bussen går nu, bussen går NUUUUU"

och när de där små hinner skala husets alla mandariner inom loppet av ett toalettbesök.