Funderar ni ofta på hur ni blev ni? Hur ni är där ni är idag? Hur summan av alla era val,

ert arv, era gener, era omständigheter, er miljö gjort er till det är ni nu och tagit er dit fram?

 

Jag funderar alltid över det när jag är som lyckligast, när jag känner mig tacksam. 

Ja för tänk att jag fick uppfylla min dröm om att få barn och dessutom göra det tillsammans

med någon som tar fram det bästa ur mig. Tänk att jag fick träffa så många roliga, kloka, 

varma, snälla, omtänksamma, smarta och fantastiska människor på vägen hit. Tänk att 

jag blev den där bleka och korta dalkullan som gillar chips, rödvin och ost och som 

dessutom fick privilegiet att kunna köpa min egen ost. Min egen ost som jag äter i 

mitt eget varma hem vid mitt eget köksbord. Jag har fått möjligheten att kunna köpa 

mitt eget rödvin, hälla upp mitt glas i tystnad när mina tre underverk sover och stå vid

min egen diskbänk och dricka det medan jag tittar ut genom fönstret på grannar som 

tar kvällspromenaden med hunden. Tänk att jag fick förmånen att växa upp i en familj 

där människovärde premierades före pengavärde. Tänk att jag är och alltid varit frisk 

och med enkelhet haft tillgång till ett förvärvsarbete. Tänk att jag blev kvinna och

lärde mig uppskatta mitt eget värder och tänk att jag har förmånen att var att vara

medborgare i ett land där jag med betalt får vara hemma med mina barn. Tänk att

jag har fri tillgång till kramar varje dag och tänk att jag, just jag, har skapat mig

allt det vackra och allt det mindre vackra jag har idag. Att både solen och alla 

sprickor är ett resultat av, ja....mig.