Ja men ni ser ju att där sitter någon och väntar på att ett nytt solsken ska födas till moder jord.

Och tänk vad den där väntan är en bristvara i våra liv nu mer. Alltid kan vi fylla ut de där stunderna

av ingenting alls fler nya intryck, aldrig tar vi chansen till den där stillheten.

 

Men där sitter den så ensam och stilla. Den där mjuka och lurviga som Silverpojken glatt avvarat 

från sin samling eftersom mamman och pappan varit alldeles för disträ för att komma ihåg att köpa

vårt nya stjärnskott en egen precis som storebröderna fått när de kommit till världen. Och vad kan

vara finare än att köpa den lille en ny helt egen, jo såklart att vår fina lilla Silverpojke som ska bli

storebror imorgon vill börja med att visa sin kärlek i ett stycke tyg och stoppning.