När en är en ensamsjäl passar det ypperligt att ha en man som jobbar nätter ibland. 

Att några dagar kvällar i månaden få glida runt i tystnad med mig själv som enda sällskap.

Även om inte rodda tandborstning, läsning, läggning o.s.v. av tre barn ensam på kvällen 

står på min lista över romantiserade tillfällen i livet så är det nästan lite extra njutningsfullt

när en väl lyckats. Från att sitta apatisk vid matbordet klockan 18 och tänka det här kommer

aldrig gå, jag kommer aldrig orka få alla tre i säng till att klockan 20.00 komma ut på andra 

sidan och känna sig som en superhjälte och tänka yes, jag gjorde det igen. Det är en fin stund. 

 

Men sedan saknar jag honom alltid. Inte att inte vara ensam utan honom. Då drömmer jag

lite om när det blir fredag och vi lagar fredagsmat tillsammans och bestämmer oss för en ny

serie och äter chips när barnen knoppat in. 

 

Men nu. 

 

Jag sitter ensam i mörkret och har precis beställt de första julklapparna. 

Denna till Silverpojken som helst inte vill göra annat än gräva och vattna saker. 

Och så denna till Lille Glader. Den bok vi fullkomligt läste sönder och fick kassera

när de andra två var små. De älskade att knacka på alla sidor och kunde boken 

utan till.