DAGENS FINASTE STUND

 
 
 
Jag minns att jag som liten alltid älskade kvällarna hos oss. Den där tiden innan sängtid 
när alla var trötta och satt samlade runt bordet med tända ljus i pyjamas för att äta kvällsmat.
Den där stunden när jag och mina syskon kröp till korset med ourplockade gympapåsar som
möglat på våra rum, lappar om skolutflykter vi glömt ge mamma och dividering om vem som
skulle behöva gå ut och mata kaninen i sängen. 
 
Idag älskar jag kvällarna om möjligt ännu mer, när jag är den vuxna som får duka fram knäckebrödet
och majskolvarna, tända ljusen och få lyssna på historier om förskolekompisarnas nya cyklar och 
huruvida spindelmannen har obegränsat med sprutande spindelnät i sin dräkt. 
 
Ännu är inte kvällarna mörka när vi samlas runt bordet med röda och kalla kinder efter
cykelturer och kojbyggen. Men jag längtar så febrilt efter de mörka kvällarna.