Det är så stilla nu.

Vi börjar packa väskor inför en resa mot Dalarna på torsdag och ser hur björkriset i köket slår ut. 

Silverpojken målar gubbar på papper på löpande band som jag åååhhh oooohhhh:ar åt och han

hjälper mig att laga fisksoppa med saffran som mitt gravida jag inte alls tycker är särskilt gott. 

Tänkaren sitter i fönstret och uppdaterar oss alla om väderleken och jag lättnadssuckar ibland över

att det nu är mindre en tre månaderkvar tills vår lilla kompis kommer till oss. Jag funderar över när 

det där brevet om datumet när vi ska få komma och plocka ut hen ska komma trots att jag egentligen

vet att det är långt kvar. 

 

Men ändå.

Och på torsdag åker vi 40 mil med fullpackad bil till min hembyggd. 

Det är fint nu.