HEJ HEJ LÖRDAG

 
 
 
 
Det finns två saker som jag och min mamma gör tillsammans varje år. På våren går stapeln
av megaloppisen i Majorna och den missar vi inte för något i världen. Jag gick till och med 
dagen innan jag skulle föda Silvris med kejsarsnitt. I september är det bokmässa i stan och 
vi är alltid där. Varje sista lördag i september vandrar vi lyckliga hem med trötta fötter, 
sinnen fulla med intryck, ett glas rödvin i blodet och en trave böcker vi kanske läser hälften
av. Och vad är det för dag idag vänner? Jo det är såklart den där sista lördagen i september. 
 
 
 
 
 
 
 
Och att jag dessutom får sippa morgonkaffe och måla läppstift utanför linjerna vid köksbordet
helt ensam i huset innan jag vandrar med pirr i kroppen mot bussen som tar mig in till stan för
en heldag på Svenska mässan gör eventuellt inte dagen sämre. 
 
Att Långe mannen fick åka iväg klockan 07.00 från gården ensam med tre barn på
fotbollscup gör förmodligen hans det. 
 
Anyhow, 
hejrå!
 
 
 
 
 
 

SALIGA ÄRO VI

 
 
 
Nej då. 
Vi har inte samlats här idag för att diskutera vidden av den smutsighet som som lever ett
helt eget liv på mina fönsterrutor. Och på karaktären att döma så kan ni se att jag själv har 
föga lite med nersmutsningen att göra. Hur kan ens så många små handflator få plats på ett 
och samma ställe?
 
 
Nå väl. 
Vi har samlats här idag för att sörja det faktum att hela familjen inte längre kan befatta sig med 
en unison lökningssession i soffan. På paus äro tiden när vi inte ständigt behöver damssuga 
aska, plocka legogubbar ur toan, samla ihop en tändsticksask eller bli trampade i ansiktet 
i soffan medan de stora barnen allena kan ge sig hän lökningen. 
 
Vi fäller en tår tillsammans. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi har också samlats här idag för att hylla tiden när det blir alldeles tyst och en
efter orimligt långt sug efter buffelmozzarella äntligen får en caprese med avokado. 
 
 
Nu äro vi saliga i fredagstimme!
 
 
 
 
 

FUCK IT

 
 
 
 
 
 
För inte alls så länge sedan använde jag aldrig rött läppstift. Jag var en av de där många 
som sa "åh det är så snyggt men det passar inte riktigt mig". Tills jag en dag bestämde 
mig för fuck it, jag kan ha hur röda läppar jag vill och föreställningen om vad som passar 
mig behöver inte vara samma som jag känner mig fin i. Sedan dess har jag aldrig en tänkt
tanken att jag är en person som inte passar i rött läppstift. Och nu med höga byxor. Redan 
innan det blev väldigt inne med höga slimmade byxor tyckte jag att det var så snyggt men 
har alltid nekat mig själv det eftersom jag konstaterat att det inte passar min kroppstyp. 
Jag har ju dragit vinstlotten mycket rumpa och korta ben i genlotteriet och dessutom förärats
en stor ansamling ärrvävnad under magen från mina kejsarsnitt som liksom sitter där det
sitter och därför valt bort det. 
 
Men så fyllde jag 28, och fuck it
 
Livet är för kort för att inte ha höga byxor och röda läppar.
Punkt.