FREITAG IN THE SHITTYCAR. WOOP WOOP ELLER NÅGOT.

 
 
 
Ja men vad var det jag hörde? Var det fredag? Ja men det var det va? 
Herregud så ljuvligt vänner va? Kanske inte bara just att det är fredag 
utan främst för att det vankas ledigt. Och för att kylen är fylld med fredagsost
och för att jag känner livet i mig. Ost har ju en tendens göra att den inverkan på mig. 
 
 
Joråmensåatte.....här behövs inte mycket. 
 
Men det behövs verkligen lite fredagdans och lite ledigt. 
Men först, fredagsförmiddag på ett byggvaruhus någonstans i stan och lite åkande 
i den smutsigaste bilen jag vet. Men jag vet och andra sidan inte så många. Puss vänner!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

JAG, HAN OCH KATTEN

 
 

Där han diskar. Där jag och katten står bredvid och tittar på. Där livet händer mest hela tiden. Där det alltid är överbelamrat med disk. Där vi alldeles i-landsmanérigt suckar över att det är jobbigt att plocka ur diskmaskinen. Där jag misslyckat och bränt mat och lagat lika mycket himmelskt. Där jag gömmer chips och godis för barnen. Vårt kök, det som jag egentligen aldrig tyckt så mycket om men som kommer få stanna ett tag till p.g.a fullt dugligt och jag är allergisk mot denna inredningshysteri där vi sliter ut några år gamla kök och badrum för att vi tröttnat eller suktar efter något nytt och populärt kakel. 

 
 
Jag har dock alltid älskat att diskbänken är framför ett fönster. Det är fasligt trevligt att ha en 
vacker vy när en mest gör tråkgörat i diskhon. Och förra året så målade vi även kaklet från 
terrakotta till vitt vilket också gjorde stor skillnad. Så ja jag ska fortsätta kväva den där instinkten
att vilja riva ut hela rasket tills det är mer fallfärdigt. Tills dess för vi fortsätta ändra det vi har
med små medel och bränna mat på fredagskvällarna.
 

LÅT PARADISET VÄXA

 
 
 
 
 
Har ni sett va? 
Jo men det händer något på bygget. Väldigt sakta och osäkert. Men det står inte alls stilla. 
Som så mycket annat hemma går ju inget så fort med tre vildvittror i hushållet. Men det går,
och det känns så rörande fint. Dessutom känns det som att vi båda verkligen njuter och finner
oss i även processen. 
 
 
Men ja, vår lilla drömplats växer fram. 
Och vi har haft en alldeles alldaglig och fullkomligt överkomlig onsdag i januariskrud. 
I kylskåpet väntar två humrar och Långe mannen startar sin arbetsvecka lagom med 
en dags arbete och två lediga. Påminn mig bara hur härligt det var, när han i helgen 
avverkar 26 timmar på två dagar. 
 
mvh, trebarnsmamma med en ständig liten svettfläck i armhålan