TACK FÖR ATT DU KOM

 
 
 
I nio månader har du nu gått vid min sida, i nio månader har du 
varit min bästa kompis och min allra största beundrare. I nio 
månader har du fått mitt hjärta att fladdra och nio månader har 
vi älskat varandra villkorslöst. I nio månader har dina små ljud
varit det första jag hör på morgonen (alternativ en modell större 
av dig som gapar "nuuuu hoooppaaar vi iiii sängeeen" bredvid
mitt öra) och i nio månader har jag gått och nypit mig i armen 
och funderat på om du verkligen är sann. 
 
I nio månader har du gett mig sömnproblem och huvudvärk,
i nästan nio månader har du sugit mina bröstvårtor ömma.
I nio månader har mitt hjärta slitits ut de gånger du och
storebror skriker hejdlöst om min tid samtidigt. I nio månader
har du fått mig att gråta av utmattning och nio i månader har
du fått mig att tvivla på mig själv. I nio månader har jag gått 
beklädd i spyor och i nio månader har jag torkat dina 
bajsexplosioner som sträckt sig hela vägen till nacken.
 
 
Tack för att du kom till mig för exakt nio månader sedan. 
Du kommer ta världen med storm!
 
 
 

MED SOLEN I ÖGONEN OCH UTAN KONSTIGHETER

(Bild från när jag är höggravid med Cornelis)
 
 
 
Och så blev det onsdag igen och jag tar tillfället i akt att samla 
de där tålamodspoängen. Det gäller att vara ute med håven när
möjligheter bjuds. Så jag målar lite läppar, äter lite tapas med 
fina vänner, går på butricks och köper lite rekvisita till en idè
som snurrat i mitt huvud ett tag, drickar kaffe på favoritstället,
låter solen strimma genom mina solglasögon, känner våren in
på knuten och gratulerar min fantastiska mamma som fått två 
av sina konsttryck utaktionerade för 5000 kronor till förmån 
för ung cancer. Inga konstigheter alls, bara vanlig vardag.
 
Så onsdag med sol i ögonen och tapas.
Kunde inte sagt det bättre själv.