NÄR LIVET KRISAR



Jag ligger utslagen i soffan i raggsockor med brasans sprakande och en lågmäld 
ton av Björn Gustafsson som berättar om Alfons Åberg på en skivspelare i ett 
rum intill som enda ljudkuliss. Jag är inte ensam vaken trots att Långe 
mannen jobbar natt. Nej vaken är också en Tänkare som för de mesta är vaken med sina sagor på kvällarna nu för 
tiden. Han har helt enkelt blivit så stor att han inte längre är lika trött på 
kvällarna. Som om en ny era i föräldralivet påbörjas.


Men det lämnar ju mig kvar med en stor, viktig och fullt och helt adekvat fråga. 

När ska jag nu smygäta godis? 


//Svar lämnas till förvirrad kvinna med livsproblem av stor dignitet och lågt 
blodsocker. Tack på förhand! 











DAGS FÖR KLAPPAR

 
 
 
Även fast inte snön ännu riktigt gjort sin entrè (åtminstone inte på västkusten) så kanske ni likt som jag 
börjat froda er i klappköp och idèer på vilka pinaler och prylar som kan tänkas passa alla nära och kära. 
Men det är ju inte alltid så lätt med klappköp till alla och ibland kan idèerna tryta ordentligt, och av egen 
erfarenhet så brukar det ofta handla om att de där svårköpta personerna inte alls behöver någonting och
i slutändan får en handdammsugare eller en juicepress som aldrig packas upp ur kartongen. Så för att 
slippa komma med ett kuvert trisslotter till morfar även denna jul tänkte jag att vi kunde gå lös över lite
tips på fiffiga julklappar för oss som ändå älskar att skämma bort de våra på julen. 
 
* Ätbara saker. Att ge bort ätbara saker behöver inte alltid betyda en inslagen Aladdin-ask där de mörka 
pralinerna blir kvar till mars. Varför inte ge bort en god ekologisk olivolja, hemmagjord marmelad, lyxkaffe,
presentkort på en delikatesshall eller ett vanligt cafè eller helt enkelt de torkade kantarellerna du plockade
i höstas omsorgsfullt levererade i en vacker burk. Mat måste vi ju alltid äta.
 
* Ge bort din tid. Kanske har du en syster som behöver barnvakt, en mamma som vill ha städhjälp eller
en kompis som länge velat ha någon som hjälper till att tapetsera ett rum. Detta är såklart en utmärkt 
present om det nu är så att det är snålt med slantarna just nu. 
 
* Skänk till välgörenhet. Om du har pengar och den tilltänka klappmottagaren likaså, ge då istället lite
till de som behöver dem bättre. De flesta välgörenhetsorganisationer har under juletider utmärkta och 
genomtänka "klappar att ge bort". Hos t.ex. Röda Korset kan man köpa ett matpaket till en svältande 
person i Syrien för bara 77 kr. Du får sedan ett fint gåvobevis lägga under granen på julafton. 
 
* Gå på loppis. På loppis kan du handla båda önskade och oönskade saker. Om du ändå vill handla
någon "onödig" pryl till någon som egentligen inte behöver något, handla då i andra hand för att skona 
både miljö och plånbok. Och även om din brorsa fantiskt önskat sig en stickad kofta, varför inte köpa
den på loppis? För lite extra motivation bjuder jag även på lite kuriosa. 
Det krävs 2,7 kilo kemikalier för att nytillverka 1 kilo kläder/textil 
Och för den som är naiv och inte bryr dig ett dugg om moder jord så vill jag bara påminna om att 
alla kemikalier inte bara är utsläpp. Kläderna är även behandlade med kemikalier. Tänk då så 
praktiskt med kläder som någon annan redan tvättat 25 gånger. Urpraktiskt!
 
* Bjud på en middag. Jag hade personligen älskat den presenten, att få komma hem på lagad mat
hos någon annan och slippa disk o.s.v.
 
* Framkalla fotografier. De flesta älskar att få fotografier och det känns alltid härligt att få ge bort 
något personligt. Det behöver för all del inte ens vara några "proffsfoton", bjud på de allra härligaste 
vardagsstunderna. Om det bara finns lite slantar i plånboken så kör på ett gäng standard 10 x14
som är utmärkta för fotoalbum, om det finns lite mer utrymme i plånboken så kanske en förstoring
med fin inramning känns kul att ge bort.
 
 
Lycka till i klapphetsen mina vänner, glöm inte pausa för en lussebulle!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

TILLSAMMANS EN GRUPP BARN MED ANSVAR

 
 
Alltid när jag befinner mig i sammanhang där jag ska vara en ansvarsfull vuxen utan sällskapet av mina
barn som t.ex. på ett föräldramöte så känner jag mig ofta så felplacerad. Just där och då ser jag mig själv
utifrån och förstår inte riktigt när det hände, att jag skulle vara den vägledande och vuxna för två små
människor. Jag som själv är den som efter jobbet åker till affären och köper sura nappar, alltid gör ett
jätteskutt av bussen, tappar bort viktiga lappar i ryggsäckar och grinar när jag inte får som jag vill.
Jag inbillar mig att andra föräldrar tänker "vad gör det här barnet här?". Även fast jag vet att vi alla
känner likadant. Alla sitter vi ju där som ett gäng barn och undrar hur sjutton vi hamnade i
sammanhanget och om vi verkligen är kapabla att på ett eller annat sätt visa vägen och veta
bättre för de här små människorna under så många år.
 
Kanske kommer vi alla alltid vara de där barnen som tvivlar på vår förmåga att ta ansvar och
som i hemlighet torkar snoret på jackan? Och vet ni, jag hoppas verkligen det.
I slutändan vet vi ju att vi klarar det!
 
Och idag, liksom igår, tänkte november att det nog var på sin plats att bjuda på några fler
soltimmar. Jag inser nu när världen glittrar, som jag saknat ljuset!