KLOCKAN SLOG 08.00

 
 
 
Klockan har slagit 08.00 och jag befinner mig inte alls på en skogsväg i kvällssol när 
sommarregnet gjort uppehåll i Härrydaskogarna. Klockan har slagit 08.00 och jag går inte 
hand i hand med Tänkaren och Silverpojken som visar mig vägen till den platsen i skogen
Tänkaren velar visa mig så länge och som är hans smultronställe. Klockan har slagit 08.00
och jag sitter inte alls i en soffa i Vita huset och stryker Silverpojken i pannan till sömns.
Den dagen var igår. 
 
Idag, nu när klockan slagit 08.00 håller jag handen med Långe mannen i en operationssal.
 
Jag har inte tid att stanna här nu.
Ett mirakel ska komma till världen och jag måste vara där, för miraklet är mitt. 
 
 
 
 
 

VÄNTAN

 
 
 
 
Ja men ni ser ju att där sitter någon och väntar på att ett nytt solsken ska födas till moder jord.
Och tänk vad den där väntan är en bristvara i våra liv nu mer. Alltid kan vi fylla ut de där stunderna
av ingenting alls fler nya intryck, aldrig tar vi chansen till den där stillheten.
 
Men där sitter den så ensam och stilla. Den där mjuka och lurviga som Silverpojken glatt avvarat 
från sin samling eftersom mamman och pappan varit alldeles för disträ för att komma ihåg att köpa
vårt nya stjärnskott en egen precis som storebröderna fått när de kommit till världen. Och vad kan
vara finare än att köpa den lille en ny helt egen, jo såklart att vår fina lilla Silverpojke som ska bli
storebror imorgon vill börja med att visa sin kärlek i ett stycke tyg och stoppning. 
 
 
Imorgon är en stor dag!
 
 
 
 
 

BAKSIDAN OCH FRAMSIDAN

 
 
 
 
 
Många gånger är det ganska jobbigt och tärande med två barn som ständigt
bråkar, slåss och är i luven på varandra. När det känns som att inte en minut är
utan skrik, slag, tjuvnyp, gnällande, provokation och tjafs. Men det finns ju 
också något väldigt vackert mellan de här två, de där sättet de älskar varandra
på. De där som bara uppstår när man är syskon OCH bästa vänner. Det finns i sättet de ser efter varandra, sättet de 
skrattar ihop och i att de alltid vill vara 
med varandra trots att de aldrig drar jämnt. 


Det finns i Tänkarens yttringar som "men mamma jag måste bråka med
honom för jag tycker om honom så mycket" eller "Cornelis är min bästa vän
på moder jord". Det finns i Silverpojkens sätt att alltid fråga "var är Holger?" när 
han inte finns inom hans synhåll och det  finns i deras sätt att alltid se till den 
andres bästa trots att de inte alltid verkar så. 

Som att de inte kan vara tillsammans men inte vara isär. 
Ständigt älskande, ständigt oense. 


De här två älskar varandra utom alla gränser.
Men gudarna ska veta att de driver varandra och mig till vansinne de flesta
av dagar.