JOBBIGT PÅ JOBBET

 
 
Det är nästan en omöjlighet när en är hemma med bebis och större barn en tid att inte 
hamna i tillvaron iklädd raggsockor och noppriga bomullstights som mest bara handlar
om storleken på lutande tornet i pisa i tvättstugan och vad som finns i kylskåpet. 
En tillvaro som jag tror många är rädda för när de blir föräldrar första gången, rädda 
för att det där är allt livet kommer handla om nu och föralltid. Så här en bit in på tredje 
omgången så kan jag verkligen fortfarande omfamna just den där tillvaron. Kanske för
att jag vet att den är övergående. Och ganska så snabbt dessutom. Jag vet ju att jag 
ändå snart sitter på någon halvhjärtad after work med en blaskig öl (ja det där har ju
också sin charm) och längtar hem till raggsockorna. Jag vet ju att jag snart sitter i lite
för åtsittande kläder i kontorsstol och pratar om 3-fikat med kollegor. Jag vet ju att det 
inte står på förrän jag har flera bussresor per dag i ensamhet med andra vilsna själar 
på väg någonstans i livet. Det går så fort och jag älskar att livet för en stund bara 
handlar om pärlfigurer och vad jag ska äta i soffan när barnen somnat för att sedan
själv somna en minut senare. 
 
Men såklart är det ju skitjobbigt ibland, precis som det kan vara på ett arbete också.
Herregud så många gånger jag bara skulle vilja sjukanmäla mig från mina barn med 
en karensdag och 80% betalt resten av veckan. Tänk så många gånger jag bara vill 
springa ut genom dörren i en enda rörelse och aldrig komma tillbaka. Dagar då det 
enda jag fantiserar om är mitt medelålders liv i ensamhet i ett slitet torp i utkanten av
en by där jag odlar, har en katt, läser och skriver böcker, klär mig i luftiga tunikor med
blommiga mönster och gummistövlar och skapar vaginakonst. 
 
Men i slutet av dagen, när allt kommer omkring så vill jag ändå aldrig byta med 
någon annan. Då är jag så glad att jag hamnade precis där jag är just nu och för
att jag har förmånen att vara med mina barn som driver mig till vansinne orimligt
ofta. Vilken jävla tur att jag inte kan måla något ens i närheten av en snippa.  
 
 
 
 
 
 
 

DET DÄR MED BEFOLKADE TOALETTBESÖK OCH GRÄNSER


 
 
 
 
 
När 6-åringen störtar in på toaletten när en gör stort och har en kompis med sig hasorna
och bara "MÅSTE visa något ascoolt".
 
 
Det borde eventuellt dras någon gräns där, eventuellt i alla fall.
 
 
 
 
 

EN OCH ANNAN KLACK

 
 
 
 
 
Det är lördag och över hemmet vilar samma totala kaos som alltid och jag bara fyller på min 
kaffekopp, blundar och låtsas som att jag är på retreat. Eller nej. Vad säger ni? Ska vi slå 
klackarna i taket? Loppis -och godisaffärstaket?
 
Ja men det gör vi hörni