STUNDER VI KOMMER MINNAS

 
 
 
Det var en av de sista dagarna i Mars. Du var glad över att äntligen få byta mössan 
mot din hatt som legat på hyllan i månader och jag var glad över att jag fick dela 
solen med dig. Jag funderade på allt som är så himla mycket mindre värt än dig 
och du funderade förmodligen på dinosaurier, glassar och hur många stenar som 
fick plats i din ficka. Vi kom på oss med att stå mitt i ett hav av vår. Av årets första
tussilagohav. Du ville plocka och jag ville plocka med dig. Och jag visste att av alla 
stunder i livet kommer denna vara en jag kommer minnas för alltid. Och jag vet, att 
när du blir vuxen och skaffar familj och sitter i soffan och gråter med dina barn när
Lillefots mamma dör och när du torkar ketchupsmörjd spagetti från den vita
bröstpanelen, då när du blivit så stor så kommer du minnas den här stunden lika
väl som jag. Jag vet det nu.
 
 
 

I FÖRRGÅR VAR DET FREDAG

 
I förrgår var det fredag och vi vaknade till mer sol än vad vi sammanlagt blivit 
bortskämda med de senaste månaderna.
 
 
 
 
Mitt enda frukostsällskap blev lökarna som snart knoppar eftersom familjen 
skämde bort mamma med lite sovmorgon och inmundigade sin frukost flera
timmar tidigare.
 
 
 
 
De befann sig sedan länge i rabatterna och beställde kaffe och choklad i solen. 
 
 
 
 
Den här tycker jag väldigt mycket om. 
 
 
 
 
Någon annan jag tycker väldigt mycket om kom på motorcykel för att ligga 
och vältra sig i våra rabatter. 
 
Och mitt i solkatter som kastades på spadtag och kinder kom någon jag känner
mycket väl på att hon ville ha ett bord av gamla skruttiga brädor. Så de där två 
jag tycker väldigt mycket om kastade sig såklart i bilen för att åka till vårt hemliga 
skruttbräde-ställe för att samla virke. Vi andra vi kastade oss med.
 
 
 
 
Jag och Tänkaren hittade väl på plats ett hav av de här gula kungligheterna. 
 
 
 
 
 
Så vi dansade runt i havet och pekade mellan varven ut precis vilka brädor som var perfekta. 
 
 
 
 
Så småning om kom den här också väldigt omtyckta farandes till Vita huset. 
 
 
 
 
 
Så många människor jag tycker om i en och samma upplösning av 640x960.
 
 
 
 
Och så konstaterade jag att den här blivit alldeles för stor helt utan mitt godkännande. 
 
 
 
 
 
Vi hängde vid sjön och jag och Tänkaren råkade eventuellt doppa våra fötter 
trots att mormor strängt förbjöd oss. 
 
 
 
Och resten mina vänner. Det är skrivet i sol, hämtmat, jord under
naglarna och otaliga koppar kaffe i trädgården med solsken i blick.
 
 

LYCKANS KNASAR

 
Det luktar nybryggt kaffe i hela huset, radion rullar och i Vita husets kök har det ljusnat
på allra bästa sätt. Snart rullar min pappa in på motorcykel lagom till frukost och ska 
bli jordig om fingrarna med oss i trädgården. Jag kan inte tänka mig en bättre dag.
 
 
 
 
 
 
Och jag ska få en dag med de här knasarna.
De här knasarna som gör mig så lycklig. 
 
Vi ses vänner!