DE LÄMNADE OSS

 
 
 
 
 
 
De tog med sig Långe mannen de där två och lämnade mig och min Lille Glader i ett tyst 
Vita huset för att inte komma tillbaka förrän om några dagar. Så här ska vi vandra runt på 
den knarrande vitmålade gamla fiskbensparketten i några dagar i vår ensamhet.
Hela livet blir att kännas tomt och ödsligt när de försvinner samtidigt som det känns fint
att få några dagar bara jag och han, min minsta och förmodligen sista, innan vardagen med
Långe mannens arbete och min vardag som ensam trebarnsmor på dagarana ska dra igång.  
 
Jag tänker att jag ska hinna lukta på honom, titta på honom, inte laga en enda vettig middag, promenera,
sova, dricka ett glas rödvin, skriva noveller, börja måla, se om Amelie från Montmartre och Cornelis, 
läsa, äta chips, bada och lyssna på poddar. 
 
Men jag kommer förmodligen tänka att jag ska städa men strunta i det, sitta och titta apatiskt in i
väggen när det är tyst, irrirtera mig över uppblåsbara badkrokodiler och cykelhjälmar som ligger
utspridda på gården, snabbduscha, tvätta smutsiga små kalsonger, gråta av saknad efter mina
älskade och titta på en gammal repris av Hem till gården. 
 
Men ni vet, det är tanken som räknas.
 
 

SAMMA KÄNSLA

 
 
 
Kände ni samma som jag när ni vaknade?
 
Kände ni att hela luften vibrerade av moder natur som viskade "nu vänner bjuder jag 
upp till den sista sommardansen, så låt oss göra det tillsammans med bravur"?
Kände ni hur sommarens ändå ganska positiva sommarslutsvemodighet intog hela 
kroppen och ni blev lite extra lugna?
 
Ja då kände ni inte samma som mig.
Jag hade mer en känsla av "ta mig här ifrån" när jag vaknade av små människor 
som satt på min kropp och fick utbrott över att de inte fick äta chips till frukost 
trots att chirre inte ens liggar på vedebörandes lista över göttiga saker. 
 
 
Men kanske är det den sista sommardagen. 
Så jag tänker att det är lika bra att tillbringa den på en filt i solen med älskade
människor, fisljummen kikärtsgryta och mängder av fika. Finare sommardag går
förmodligen inte att frambringa. 
 
 
 
 
 

INGET ÄR SÅ VACKERT SOM NU, INGET ÄR SÅ VACKERT SOM DU

 
 
Igår var det hennes födelsedag.
Vi tog på oss slips, våra finaste kattbyxor, målade läpparna och styrde mot Majorna.
Som vanligt bjöd Fröken sol upp till dans på berget och inget är så vackert som de här
sista dagarna i Augusti. Idag vaknade vi av att Fröken Sol målade de yoghurtfläckiga
rutorna medan gula löv virvlade. Han väckte mig tidigt, Silverpojken. Men han tog sin 
freestyle och la sig åter i sängen med en gammal The Doors-platta. 
 
Inget är så vackert som när Fröken Sol målar de där jag älskar i gula toner. 
Inget är så vackert som de sista dagarna i augusti. Inget är så vackert som 
när sommaren möter hösten på vägen och tar den i handen och säger 
"det är din tur nu, behandla nu de där medmänniskorna väl, vi ses om ett år igen"
 
Inget är så vackert som idag, den här lördagen, just nu.