EN STUND AV SJÄLAVÅRD

 
 
 
 
I veckan plockade jag upp kameran som inte funkar riktigt som den ska för fösta 
gången på länge. Det är fint att bli påmind om hur mycket energi det ger att helt 
ensam få försvinna en stund i det en älskar mest. 
 
 
 
 
Nu är det fredag vänner, 
nu dansar vi och äter chips. 
 
 
 
 

FÖRLORAT SILVER

 
 
 
Ni känner ju mig vid det här laget, eller hur?
Ja men ni vet ju att jag helst vill att alla mina små gossebarn ska sporta en gullig Skorpan-page.
Men tyvärr får de såklart välja själva hur behåringen på huvudskorpan ska friseras. Så när denna
lilla klippvägrarn tog ton i helgen och bad om att plocka fram rakapparaten så var det bara för en
stöttande mor att ta fram ett fejkat leende. Så nu har det där silvertufset minskats rejält och ligger
i sopen. Vi sörjer tillsammans och fäller en tår, sedan går vi vidare och tittar på hur gullig han är ändå.
 
Okej?
 
Okej. 
 
 
 
 
 
 

EGOBOOST-TISDAG

 
 
Igår när jag satt och letade igenom gamla bilder och hittade den här tidigare opublicerade bilden
så kunde jag förnimma känslan av tiden när jag helt gav mig hän fotograferingen. Inte okända
människor på uppdrag för det gav mig bara prestationsångest utan när jag kunde lägga flera
timmar på att få till den där bilden jag skapat mig i huvudet. När älskade att ta självporträtt
och tvingade nära och kära att stå modeller. Allt har ju såklart sin tid och även om den perioden
haft sin så behöver det ju inte betyda att den inte kan ta plats igen. Den är inte just nu bara. 
Och det kan vara helt okej för mig. Men vi tar ändå en tripp down memory lane.
 
 
 
 
 
 
 
Där efter är min dator mest fylld av bilder på andra människor som gifter sig och andras barn.
Någonstans där slutade jag ge mig själv den tiden. Slutade ge mig själv kicken som en känner
när en laddar in 400 nya bilder och vet att en har en hel kväll ensam i datorljussken att vänta sig. 
Så kan det gå när livet pockar på. 
 
 
Sådärja, nu har vi egoboostat mig ordentligt. 
Nu kan ni få gå vidare i er tisdag.
Det ska jag.