ATT KASTA LOSS EN TORSDAG

 
 
 
Alltså vi borde ju prata om huruvida en blir otroligt deprimerad av dålig sömn. 
Eller jag kanske borde tala för mig själv men dålig sömn gör mig otroligt ledsen
och nedstämd. Men det får vi tala om en annan gång. När tiden finns och när jag 
inte gäspar mer än jag tänker tankar. Och ni vet ju hur det är. Även om en liksom 
inte trodde det var sant imorse när en hör grannarna slår i bildörrarna på väg till 
skolor och jobb och en förstår att det faktiskt är morgon, så är det bara att kamma 
sig, släppa handfattningen om koffeinet och ge sig kast med en Silverpojke som 
redan står redo med cykelhjälmen i hallen och en Lille Glader som tycker livet
är lika härligt som alltid. Vem tycker inte det som blivit servad med utsliten tutte
en hel natt liksom?
 
 
Så nu gillar vi läget och möter solen, eller hur vänner?