Alltså vi borde ju prata om huruvida en blir otroligt deprimerad av dålig sömn. 

Eller jag kanske borde tala för mig själv men dålig sömn gör mig otroligt ledsen

och nedstämd. Men det får vi tala om en annan gång. När tiden finns och när jag 

inte gäspar mer än jag tänker tankar. Och ni vet ju hur det är. Även om en liksom 

inte trodde det var sant imorse när en hör grannarna slår i bildörrarna på väg till 

skolor och jobb och en förstår att det faktiskt är morgon, så är det bara att kamma 

sig, släppa handfattningen om koffeinet och ge sig kast med en Silverpojke som 

redan står redo med cykelhjälmen i hallen och en Lille Glader som tycker livet

är lika härligt som alltid. Vem tycker inte det som blivit servad med utsliten tutte

en hel natt liksom?