Det var en av de sista dagarna i Mars. Du var glad över att äntligen få byta mössan 

mot din hatt som legat på hyllan i månader och jag var glad över att jag fick dela 

solen med dig. Jag funderade på allt som är så himla mycket mindre värt än dig 

och du funderade förmodligen på dinosaurier, glassar och hur många stenar som 

fick plats i din ficka. Vi kom på oss med att stå mitt i ett hav av vår. Av årets första

tussilagohav. Du ville plocka och jag ville plocka med dig. Och jag visste att av alla 

stunder i livet kommer denna vara en jag kommer minnas för alltid. Och jag vet, att 

när du blir vuxen och skaffar familj och sitter i soffan och gråter med dina barn när

Lillefots mamma dör och när du torkar ketchupsmörjd spagetti från den vita

bröstpanelen, då när du blivit så stor så kommer du minnas den här stunden lika

väl som jag. Jag vet det nu.