Och VAD gar jag för mage att komma här och lämna er i sticket i så många dagar

och helt plötsligt dyka upp igen när min lelle bebis är precis 6 månader?

 

Ja alltså... den är av årsmodell -88, blir ofta fylld av chips, har burit tre vildvittror,

skurits upp och sytts igen två gånger och har idag karaktär "uttänjd många gånger 

med hängade lös hud kvar som ett behändigt litet påslandmärke". Med andra ord

alldeles förträffligt bra. 

 

 

Men oroa er inte vänner. Jag har det som alltid fullkomligt harmoniskt. 

Ja jag har den senaste tiden åkt många mil i bil, tömt pralinaskar, kramats, 

byggt kojor i skogen, skrattat, druckit bubbelvin, tittat på Fröken Frimans krig, 

läst böcker (okej några sidor ur en och samma då men det klassas som minst 

tre hela när en är småtrebarnsmamma), badat i badhus, gjort snöänglar, satt upp 

självlysande stjärnor ovanför vår säng, tvingat Långe mannen att åka till närmaste 

mack och köpa chips, ätit upp chipsen, grillat korv i skog, druckit utekaffe, funderat 

och fascinerats över hur olika två personer präglade av en och samma familj kan bli,

besökt hembygden och blivit bjuden på mat i kök hos människor som är mig kära och 

nära och gjort tavlor av kuddfodral. Och mitt i allt inser jag att jag känner mig svältfödd 

på kvinnsamvaro och vad gör en då? Jo en samlar alla briljanta kvinnor en vet under ett 

och samma tak och bjuder dom på mat och vin en kall decemberonsdag.

 

Så nu lämnar jag er ett tag vänner. För jag har en hel massa mat att laga och 

en orimlig mängd barr att dammsuga upp. Ja men vad gör en inte för dessa fina 

supersnippor? Jo en dammsuger upp barren.