på stora trumman här utan bara en simpel 

"dålig dag" i lille maggropen. Kanske 

förorsakat av kass sömn, vad vet jag? Dumt att analysera mer än nödvändigt. Det som 

dock ter sig problematiskt är att när en har små barn så kan en aldrig bara lägga ner allt,

stanna i sängen och gå runt och tycka synd om sig själv. Visserligen kanske en fördel 

för just det där tycka-synd-om-sig-självandet och dess intensitet men det faktum att en

aldrig helt sonika kan sjukanmäla sig är otroligt tärande. 

Så istället väckte jag den Långe, som jobbat natt, lite för tidigt och lämnade skeppet. 

Allt förtäckt i att ett barn behöver nya vinterskor och familjen middag.