Jag skriver till dig för att jag för varje dag som går känner att du vandrar längre ifrån förståelsen

för vad min vardag handlar om. Jag vet att du tror att jag bara vill ha lika mycket betalt i pengar

som dig på din arbetsplats och att din kompis inte ska våldta mig på vägen hem från bussen. 

Och att just dessa stora strukturella problem ligger utom din makt. Men då har jag några 

frågor till dig. Bara några. 

 

 

Att du ska ta plats men inte för mycket plats och absolut inte på ett självupptaget sätt. 

Att du inte får vara tjock men absolut inte heller banta. Tyck om mat människa. 

Att du måste vara ömma fadern lika mycket som du är på karriärens topp. 

Att du ska vara attraktiv men inte fåfäng. 

Att du ska vara engagerad och ha åsikter men samtidigt vara sval och ickepåträngande. 

Att du inte ska vara osmakligt kåt men vilja ha mycket sex. 

Att du ska vara glad och inte bitter men inte sådär "tjejigt" käck och positiv till allt. 

Att du ska vara populär och intressant men inte berätta om dig själv.

Att du ska skratta mycket men inte högre eller mer än någon annan. 

Att du måste visa dig smart men inte på ett skrytigt sätt och för guds skull inte mer än en 

man för då blir han kränkt och får bildningskomplex. Och då måste han lilla-gumma dig. 

Att ge av dig själv i en relation och vara tillåtande men samtidigt inte kräva något tillbaka.

Att du inte ska vara hård och kall men absolut inte blödig och känslosam.