Det här är mitt största ansvar i kampen. Dessa tre gossebarn. För här kan vi göra den största förändringen. Att ställa tillrätta hos de ännu oförstörda pojkarna. Jag kommer göra allt jag kan. Jag kommer lära er ta hand om och värna om det mänskliga kapitalet. Jag kommer fortsätta tjata om snällhet, ödmjukhet, respekt, och förmågan att ibland sätta andra människor före sig själv. Jag vill visa er att det är okej att vara sårbar, skör, analyserande och inkännande även för er. Jag kommer aldrig aldrig bagatellisera våld, vapen och krigsföring och ni ska alltid veta att alla människor är lika mycket värda. Jag vill att ni ska veta att det är okej för er att inte alltid vara så starka och att ni kommer göra så många fel och misstag, och att ordet förlåt då kan vara det vackraste och viktigaste. Jag kommer låta er ta plats men också veta hur otroligt viktigt det är att ge plats. Och mina älskade pojkar, vi kommer aldrig någonsin sluta prata om att ett nej är ett nej. I alla typer av situationer. Jag vet att mycket av ansvaret också ligger på er far, att han visar er en mjukare mansroll och att det är okej att avvika från normen. Så Holger, Cornelis och August nu kämpar vi tillsammans i tusen och åter tusen år till. Låt oss göra allt vi kan Rasmus.