ÅRETS FINASTE DAG

 
 
Imorgon är det äntligen den 23:e. Den bästa dagen på hela året. Jag älskar den 23 december. 
Vi åker alltid iväg tidigt på förmiddagen och köper julmat och ägnar oftast resten av dagen till 
att fnula runt hemma, ta en promenad, äta något extra gott, slå in de sista julklapparna och 
mest känna på förväntningarna. När vi handlar köper jag alltid en tidning, en badbomd, kanske 
en ansiktsmask, chips och allt en kan tänkas behöva för att riktigt gona ner sig i sista dagen
innan julafton. Och kanske undrar ni om jag inte älskar julafton? S.Å.K.L.A.R.T. Men på självaste 
aftonen är det alltid liksom så nära att vara över hela tiden. Den 23:e ligger allt kvar där framför
oss som ett varmt förväntningstäcke i magen. Och det där har väl med min existentiella ångest
att göra. Att allt är för bräckligt, för kort och inte alls att ta för givet.
 
Jag funderar lite över vad det är som gör mig och mina fellow julfetischister så upphängda på julen. 
Varför det är så viktigt att skapa den här idylliska sagan varje år. Och jag har en känsla av att de
flesta av oss har barn. Jag kan tänka mig att det finns två scenarion. Det första är om en själv 
växt upp med idyllen runt jul så blir det kanske lika viktigt att återskapa det för sina egna barn. 
Jag har alltid firat jul med hela tjocka släkten, massor av mat, klappar, skratt och stämning. Vi hade 
traditioner, jag gick i luciatåg ända upp i tonåren och alla runt omkring mig älskade julen. Scenario
två tror jag är det motsatta. Att det blir viktigt för den som inte växte upp med allt och lite till vid jul 
och vill ta igen för allt hen inte fick själv. 
 
När jag träffade Långe mannen förstod han inte alls min uppeldning inför julen. Inte för att han 
på något sätt satte sig emot den utan för att den för honom var ganska ljummen. I efterhand har 
jag förstått att det kan ha att göra med att han växte upp med just ganska ljumna jular. Ingen slog
på stora trumman och ingen skapade idyllen, men det var heller inget traumatiskt eller något han 
saknade o.s.v. Nu älskar han julen mer och mer för varje år. Efter att få uppleva jul efter jul med en 
julfetischist som visat hur magisk julen kan vara. Med pynt, släkt, mat, förväntningar, klappar, 
musik, luciatåg och allt som skapar idyll och magi för mig. 
 
För det är ju det som är det fina,
en kan alltid ta tillbaka och ta revanch på julen när som helst i livet. 
 

Kommentera här: