D-VITAMINISTEN
Jag vet inte om jag ständigt går runt med ett D-vintaminöverskott men jag känner aldrig av den
där vinterdeppen som alla pratar om. Jag kan nästan tvärt om känna att jag älskar de där
gråmulna dagarna när ljuset aldrig ens når inomhuset. Jag ska skulle vilja vara drastisk och säga
att det alltid är denna tiden på året som jag mår allra bäst, även om jag vet att jag i januari och
februari alltid får lite svårare att andas. Men just nu. Oh!
Men okej, jag ljuger väl om jag inte blir lite nipprig av tanken på öppet fönster i sovrum i
septembers första varma dagar. Ja då ljuger jag.
Eller att minnet av han och jag plockar hallon på strå i solnedgången <3
Eller cerisa hortensior i full blom.
Eller picknick på klipporna vid havet.
Eller när jag klätt mig fin för att gå på Håkan-konsert med den Långe.
Eller badade naken i vår lilla sjö.
Eller varken barn eller vuxna behövde värst mycket kläder för att vara i utomhuset.
Trappkaffet alltså <3
Men så har jag väl aldrig utgett mig för att vara vidare sanningsenlig heller.
Men att fira fredag med bravur och äta chips. Det är baskemej något jag
utgett mig för att vara ett proffs på.
Så nu gör vi det.
Vi tar fredagen. Men sång, dans, På spåret, tyllkjol och chips.
Ja det gör vi.
Som med allt är väll vädret vad man gör det till :) jag tycker också om gråa dagar för dem dagarna är de lov att fluffa till täcket och dricka Tea :)