EN TISDAG INNAN EN ONSDAG SOM ÄR VIKTIGAST I VÄRLDEN FÖR NÅGON
Tiden står nästan lite stilla när regnet faller så där nonstop. När en vaknar till samma ljud som
en somna till dagen innan och varenda människa saktar ner en liten växel. Novemberregn gör
mig lugn och gör mig harmonisk. Så harmonisk att jag en måndag kväll tänker mig att det vore
fullkomligt harmoniskt att på fullkomligt idylliskt sätt baka pepparkakor med barnen när den
älskade Långe jobbar kväll.
Låt oss säga, ja att det icke var harmoniskt.
Låt oss säga att...skrik och panik eventuellt kan ha ägt rum.
Och snart. Alldeles snart. Snart, snart, snart. Ja snart, SA JAG!
Snart ska jag lyfta bakdelen jag har chips att tacka för ur fåtöljen ta tag i det där med handling.
Någon fyller visst 7 år imorgon.
Nej det är inte han.
Det här är han som kommer undan med precis allt för att han är det gulligaste
som finns och för att han är så liten. Ja men ni ser ju, sååå liten.
klipp till,
23 år.
Ja men sååååå liten.