HEMMETS SMUTSIGA VRÅ

 
 
 
En av de sakerna jag är gladast över i mitt liv är att vi tillsammans lyckats skapa en trygg plats för oss 
alla att älska. Både jag och den Långe älskar att vara hemma och älskar vårt hem. Självklart kan en 
bara vilja fly iväg till andra sidan jorden så långt ifrån smutsiga toaletter, kasoigt garage, stökig trädgård,
dammiga lister och handavtryck på fönster och sofflock gjorda av 1 dl bregott när en trampat runt i sitt
eget palats lite för mycket. Ja ibland vill jag bara skrika rakt ut när jag hittar gamla bananskal som barnen
gömt under sin säng eller när någon låtit bli att torka upp (kan eventuellt vara jag) ett utvickat kaffefilter
på köksgolvet eller när någon tömt en ryggsäck på både grus och gympakläder för femte gången på
samma dag. Ja då vill jag springa barfota ut genom dörren lämna den på vid gavel och aldrig komma
tillbaka. Men till syven och sist så älskar jag den här lilla platsen på jorden. Barnen älskar den här lilla
platsen på jorden och Långe mannen skulle förmodligen aldrig lämna hemmet om han inte behövde jobba,
handla och ha ett allmänt socialt normalfungerande liv. Att få vara hemma är en ynnest för oss. Och de där 
dagarna när jag bara vill rymma i den grötintrampade strumplesten så räcker det med att jag får komma 
hemifrån och längta lite efter hem igen. Jag älskar aldrig mitt hem så mycket som när jag sovit borta ett dygn.
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: