Ja vi har ju haft tisdagslugn idag, han och jag. 

 

Vi gör ju sällan mycket när det bara är vi hemma. Ligger i en hög i barnens rum. 

Staplar något, bankar på något, river något vi staplat o.s.v. Han kräver ju inte vidare

mycket mer än att ha någon nära sig. Någon som skrattar åt honom när han gjort något 

han känner sig fasligt nöjd över. Jag älskar verkligen det där. Stunder av ingenting. 

 

Men snart dundrar stormen in. 

Och stormen, den kräver lite mer jobb.