Ja men ni ser den där Örebro kex-lådan där?

Den som fanns med hemma hos mig hela min barndom och om jag inte minns helt fel även 

vid flertalet tillfällen stod just precis i det där skåpet. Kanske innehöll den precis som idag 

också kärlhanddukar? Jag vet inte. Jag tittade aldrig i den men minns den så väl och att 

mamma var väldigt rädd om den. 

 

Hela vårat hem är fyllt med saker som följt med både från mitt och Långe mannens barndomshem. 

Det bor något lugnande i att få ha de här sakerna nära och få se allting levas om igen. Små påminnelser

varje dag om att tid kan vara vad vi väljer att den ska vara och att alla vår små och stora personer

finns i oss på samma gång. Dom lever vidare i oss trots att vi blir äldre.