Och så satte vi punkt för det 28:e året på vår överanvända jordskorpa och lunkar lungt och

fint in på det 29:e. Jag förstår ju såklart att ni sitter där ute i torparstugorna och undrar "men 

hallå hallå vad önskar hon sig egentligen i present", jo det gör ni! Ja förutom fred på jorden, 

fred i våningssängen, bokmässabiljet, bubbel och chips så tja....låt oss se. 

 

 

Jag kommer bli oerthört klyschig nu vänner. Förmodligen i affekt av att de senaste året varit 

allt annat än vad vi önskat och för att vi fortfarande vandrar runt i en slags "vi vet aldrig var

livet tar oss"-bubbla här. Så håll andan. Men för att dra ner klyschighetsgraden ska jag nämna

det enda materiallistiska som stod på min handskrivna önskelista till Långe mannen i år. 

 

En mugghängare till köket. 

 

Vad jag fick.

En hög med järnskrot, en räkmacka med för mycket majonäs och gå på fotbollsträning 

ensam med tre i eftermiddag. 

 

Rimligt ändå. 

 

För som sagt. Det jag egentligen önskar mig är att få vara frisk ännu ett år, likaså mina 

nära, lite lugn och ro, tid för mer lustfyllda saker och ett mer harmoniskt föräldraledigt år

med Lille Glader än det som passerade. För i ett år till ska vi fortsätta vara de siamesiska 

tvillingar vi är. Och om jag skulle få betalt för varje provocerad Thailandsfarande person med

nyleasad bil som med avund i blicken säger "ja om en nu har möjlighet till det så är det ju

 

En ba,

ja eller vi tar oss möjlighet till det. Ta en titt på vår bil, hur trångt vi bor, hur mycket som finns 

på vårt ickeexisterande sparkonto, vilka resor vi bokat in de närmsta 10 åren och hur nya våra

barns kläder är.

 

Men så alltså, mest av allt.

Lugn och harmoi. I åtminstone ett år.