Har ni sett va? 

Det vackraste frimurargänget i hela vida världen. Ibland tänker jag på när de kommer 

sitta där vid matbordet när de är 13,16 och 19. Kanske en septemberkväll då också.

Hur mycket testosteron som kommer slungas runt i min omloppsbana om dagarna. 

Men jag tänker också på han som precis lärt sig läsa. Som ligger i sängen om kvällarna

och ljudligt och långsamt bokstaverar korta meningar ur bebisböcker för att han kan

själv. Han som är den sköra av oss som gråter för det mesta och mest vill försöka 

passa in trots att jag mäker att han inte är som de andra. Han som kan komma hem 

lite låg för att klasskompisarna på gympan sagt att han har trosor på sig för att han inte 

har boxershorts. Som idag hellre gick i gummistövlar  istället för sina rosa tennisskor

han var så glad för när han köpte dom för att de stora barnen i skolan säger att han har

tjejskor. Han den lilla sköra, så känslig för intryck, som nyss lärt sig läsa.

 

Och så han, med förnöjsamhet från topp till tå. Som i timmar kan gå balansgång 

på vattenslangen, plocka sniglar i burk, vattna, gräva, bygga en legoborg och 

välja ut de allra vackraste stenarna. Helt ensam. Han som ibland tittar upp under 

sin långa lugg och säger "mamma man kan säga att du är som en nallebjörn för

 

Och lilla solskenet, som driver runt och upptäcker och delar ut slängpussar till 

höger och vänster. Som dansar till av glädje när hans bröder dyker upp i dörren 

efter en dag borta. Som helst bara vill skuffas runt från famn till famn och bli 

älskad, skriker högt när det skymtas en skål med chips och kan sitta i evigheter

och pilla på alla hjälmar och diverse peruker på störebrödernas legogubbar. 

 

 

Dessa alltså, 

ibland tänker jag på dom. 

 

Runt ett bord med massa testosteron fladdrandes i luften. 

Men också på han som precis lärt sig läsa, han som går balansgång

på vattenslangen och han som driver runt med slängpussarna.